United – ett klassrumsarbete för omtanke

Det är hösten 2002. På Kulturskolan i Båstad får min kollega Linda och jag besök av skolkurator Malin Jademark. Hon berättar att många elever hon träffar har vänner, men känner sig ändå utanför. Kan vi arbeta med detta på något sätt? Tillsammans med elever i åk 8 arbetar Linda och jag kom fram till ett tvåsidigt forumspelsmanus med fem roller; ledaren, de två följarna, den tysta betraktaren och den utsatta som till slut fälls av ett krokben. Manuset utspelar sig i skolans korridor, matsalen, klassrummet och den dåvarande digitala plattformen Lunarstorm, platser där man som elev kan hamna utanför eller bli utsatt. Det var starten av det som då kallades Utanförskapsprojektet, men som bytte namn till United-ett klassarbete för Omtanke 2007. 

När jag bytte jobb 2011 var United fortfarande igång med samma upplägg vårterminen i åk 7.  

En måndagsförmiddag i januari 2026 besöker jag nuvarande dramapedagoger Celia Rossi och Julia Sellström som ska ha United-pass i en 7:a. Syftet är fortfarande detsamma: att dyka ner i gruppen, ifrågasätta de negativa mönstren innan de hinner sätta sig och istället  bygga trygghet. Väl i klassrummet hjälper jag till att ställa stolarna i ring. (BILD) Jag noterar sedan att det mesta är likt så som det var då; innehållet på dramapasset, att vara 13 år verkar vara tidlöst vad gäller det sociala spelet; att hitta sin identitet, att duga, att ta och att få sin plats i gruppen. Att våga säga ifrån och inte följa den som skapar negativ makt och inte inkluderar alla. Jag ser hur elever tar ställning i Heta Stolen, hur de kommer med förslag för utbyte i forumspelet. Jag ser att de är berörda av tematiken med grupptryck i en klass. I den avslutande ettordsrundan hör jag samma ord 2026 som jag hörde 2003: Annorlunda. Spännande. Lärorikt. Kreativt. Roligt. Om jag hade blandat eleverna från premiäråret med dagens 13-åringar, tror jag inte att jag hade kunnat se vem som hör till vilket årtionde. Behovet av att bli sedd och inkluderad är det samma. 

När jag några dagar senare träffar skolkurator Anna Perltoft, som följt arbetet sen strax efter starten, betonar hon syftet med orden trygghet och inkludering. Det är svårt att mäta effekterna av arbetet, men det ger ett neddyk i klassernas sociala struktur och man ser om “alla är med”. Inte alltför sällan resulterar arbetet i att eleverna blir mer medvetna, vilket exempelvis kan visa sig i att ingen längre sitter ensam i matsalen på lunchen. Genom bland annat forumspelet väcks hopp om möjligheter att våga säga ifrån mot negativt grupptryck och förebygga utanförskap. 

Carina Carlsson