Det är spännande att jobba på en plats så översållad med dramapedagogisk historia, Västerbergs folkhögskola. I ett helt annat ärende går min blick över en bokhyllas rader och fastnar på några ganska anspråkslösa, och lätt gulnade, häften i tvåfärgstryck. Det är en hög med några RADers föregångare från runt millennieskiftet.
1998 heter RADs medlemsblad RAD & Rön – en mycket fyndig titel som vi, har jag hört, fick på fingrarna för av ett visst konsumentupplysningsblad så från 1999 heter den istället Dramapedagogen i RAD.
Det är spännande att se hur mycket som är sig likt: det delas övningar, berättas om dramapedagogiska projekt, oroas för att vissa utbildningar läggs ner eller är hotade (Edelvik, Ljungskile då, Blekinge och Stockholm nyligen), glädje över att nya utbildningar startar (Gävle högskola då, SMI nu!)
Firats har det gjorts i alla år också. I nr 3, 1999 rapporteras till exempel från dramapedagogutbildningens 25-årsjubileum – en hel vecka med hela 45 programpunkter. Man får konstatera att som 50 åring hushöll utbildningen mer med sin energi (med medelålderns rätt?) och spred firandet över hela året och nöjde sig med två dagars festligheter.
Men en del skiljer sig också åt. På baksidan kan man till exempel läsa styrelsens förslag på personer som ska ges inträde i föreningen eftersom “enligt stadgarna skall medlemmarna beredas yttrandemöjlighet innan auktorisationen beviljas”. Detta tillsammans med en adress och en månads frist att opponera sig.
Det känns fint att jag uppmärksammade den här högen precis nu. Jag har sedan 2021, tillsammans med eminenta redaktörskollegor (Sara, och senare Emma), varit ansvarig för vårt medlemsblad. Det är så roligt att kliva in rollen som tidningsredaktör, speciellt när det innebär så många roliga samarbeten: att få intervjua men också ta emot färdigskrivna texter, Elins illustrationer, Ågrenshuset som skött formgivningen, Anita och styrelsen som varit ständiga korrläsare och den där (alldeles lagom) sugande stress-spänningen i magen när deadline närmar sig. Och nu står Några RADer alltså inför en förändring – i vilken form den kommer fortsätta vet vi inte riktigt. Men vi vet att många uppskattat att få några RADer i sin brevlåda, och vi kommer även framåt sikta på fysiska utskick. Men i väntan på att det utkristalliserar sig hur det blir så lägger jag ihop högen av Några RADer fint bredvid sina föregångare och hoppas någon nyfiken själ får snubbla över dem om 25 år, och då kan jämföra dem RADs medlemsbrev 2051.
Jack Dahlby Green
