Forskningsöversikten som spänner över 50 år (!) visar tydligt att utvecklingen går i vågor. För ungefär 15 år sedan beskrev jag hur den svenska dramaforskningen växte fram mellan 1975-2001 (Österlind, 2009; 2011). Efter 2001 dröjde det ett helt decennium innan det kom en ny avhandling men sedan dess har det hänt en hel del. Här beskrivs utvecklingen med betoning på de senaste 10 åren, 2014 -2024, samt en framtidsspaning. Forskningsöversikten avgränsas till doktorsavhandlingar om drama, skrivna av personer verksamma i Sverige.
I den allra första fasen, 1975-1988, publicerades endast tre avhandlingar. Men 1995-2001 kom den första vågen med sju avhandlingar på bara sex år (Österlind, 2009). Sedan blev det som sagt stiltje. I början av 2000-talet hade flera av pionjärerna i den första generationen dramaforskare gått i pension eller börjat forska inom närliggande områden som pedagogik. Samtidigt blev det betydligt svårare att bli antagen till forskarutbildning vilket ledde till att några sökte sig utomlands. Den svenska dramaforskningen såg ut att hänga på en skör tråd.
Under perioden 2011-2018 började det röra på sig igen. Birgitta Silfvers avhandling om att arbeta med clown på högstadiet lades fram vid Åbo Akademi i Finland 2011. Pernilla Ahlstrand disputerade 2014 på en avhandling om teaterundervisning på gymnasiet och ’att kunna lyssna med kroppen’, och 2017 disputerade Susanna Arveklev med en studie om drama i sjuksköterskeutbildningen. Året efter, 2018 disputerade Eva Hallgren med en avhandling om processdrama på en högstadieskola i England. Dessa fyra var de första doktoranderna som hade en dramakunnig handledare – det hade ingen av de 10 pionjärerna. Ett par år efter den andra uppbyggnadsfasen kulminerade den andra vågens dramaforskning. På bara två år, 2019-2020, kom inte mindre än sex avhandlingar.
Martin Göthberg disputerade 2019 med en avhandling om teater på gymnasiet ur ett språkdidaktiskt perspektiv. Samma år, 2019, disputerade Isak Benyamine med en avhandling om bedömning i konstnärliga ämnen där en av delstudierna rör teaterämnet i gymnasieskolan. Nu kom också de första avhandlingarna från Chester University i England. 2019 disputerade Kerstin Bragby med en avhandling om ’magiska ögonblick’ i drama, och hur de kan förklaras ur ett teoretiskt perspektiv, och Susanne Rosén lade fram sin studie av grundskoleelevers upplevelser av att ha drama på schemat. Året därpå, 2020, kom ytterligare två avhandlingar från Chester, där Sofia Cedervall undersöker mötet mellan dramapedagoger, lärare och skådespelare inom kulturprojekt i grundskolan, och Anneli Einarsson utforskar drama i gränslandet mellan konst och lärande, i en mellanstadieskola med många nyanlända elever.
Efter ett kort uppehåll började en tredje våg byggas upp med ett par disputationer i Sverige. Anna Johansson avhandling från 2023 belyser kunskapsinnehållet i teaterämnet i Kulturskolan. Elsa Szatek, som också disputerade 2023, beskriver teaterverksamhet med unga tjejer i en hederskontext. Senast i raden är Kerstin Danckwardt-Lillieström, som disputerade 2024 med en avhandling om drama i kemiundervisning på gymnasiet. Dessutom har två dramaforskare som disputerat utomlands flyttat hit. Elmira Kazemi Mojaveri disputerade 2017 i Italien med en avhandling som jämför traditionella teaterformer i Iran med modern dramapedagogik, och Eva Göksel disputerade 2023 i Schweiz med en avhandling om drama i utbildning för blivande lågstadielärare. Låt oss nu blicka mot horisonten.
Doktorand Julia Fries undersöker drama i hållbarhetsundervisning med universitetsstudenter och unga vuxna. Disputation planeras vid Stockholms universitet våren 2026. Theodora Salti, som är doktorand i Finland men bor i Göteborg, har också kommit en bra bit på väg med sin avhandling om drama och estetiska lärprocesser i förskolan. Petra Lundberg Bouquelon, doktorand vid Södertörns Högskola, forskar om estetisk uppmärksamhet och professionellt omdöme. Malin Larsson, doktorand i Stockholm men knuten till Umeå universitet, har kommit halvvägs med sin avhandling om teater och dans i Kulturskolan. Charlotte Flensburg, doktorand vid Göteborgs universitet, skriver om drama och språk på gymnasiet inom ramen för svenskämnets didaktik, och Katja Hvenmark-Nilsson, doktorand vid universitetet i Karlstad, forskar om språk och läsvanor bland ungdomar som deltar i improvisationsteater. Vi kan alltså se fram emot att snart ta del av den tredje vågens dramaforskning!
Till skillnad från när de 10 första avhandlingarna skrevs finns nu ett mycket starkare nätverk mellan dramaforskarna. Det stöds av den nordiska dramakonferensen Drama Boreale, vart tredje år, och den årliga konferensen om dramaforskning i Sverige – DiS, samt seminarier. Förhoppningen är att nätverket ska bidra till att forskarna samverkar, utvecklar gemensamma projekt och fortsätter att forska om drama även efter disputationen.
Sammantaget har vi alltså fått uppleva en fantastisk utveckling sedan det bräckliga tillståndet i början av 2000-talet. Som om inte allt detta vore nog finns just nu en doktorandtjänst att söka vid Göteborgs universitet! Tipsa gärna kollegor, sista ansökningsdag 30 januari, lärarexamen är ett krav. Jag hoppas förstås på en doktorand inom teater/drama eller estetiska lärprocesser – kanske just Du ska söka!?
Eva Österlind
Professor em. i drama vid Stockholms universitet
Referenser
Österlind, E. (2009). Dramaforskning i Sverige – två steg framåt och ett tillbaka. DRAMA – nordisk dramapedagogisk tidsskrift, (3), 16–23. (https://dramaogteater.no/tidsskriftet-drama/)
Österlind, E. (2011). Svensk dramaforskning – droppen urholkar stenen. DramaForum (4), 18–20. (http://tidskrift.nu/tidskrift/DramaForum_%28Nedlagd%29)
Detta är en reviderad version av texten som publicerades i några RADer nr 1 2026. I den tryckta versionen saknades Eva Hallgrens avhandling.
